Tycker du att boken är obehaglig att läsa? Vad? Varför/varför inte?

Enligt mig är det klart att när man läser boken får man ibland upp obehagliga bilder på beskrivningar som görs i boken, som t.ex. när Håkan ligger på obduktionen och helt plötsligt börjar han röra på sig och anfaller vaktmästaren och det beskrivs hur vaktmästaren känner hur Håkans finger pressas hårt in i hans öra och det sista han hör är plinget från hissen som är framme. Vid sådana tillfällen föreställer man sig verkligen något äckligt och man får nästan lite rysingar i kroppen. Jag tycker att författaren gör bra beskrivningar vilket leder till att man lätt kan se och föreställa sig en bild i huvudet. Man kan lätt föreställa sig den lilla byn Blackeberg. Grått, ensamt, kallt och ganska tråkigt. Den lilla lekplatsen som Eli och Oskar brukar mötas vid. Boken är spännande och det händer bara nya läskiga saker hela tiden, det gör så att man ibland nästan inte kan lägga boken ifrån sig. Fast än att boken egentligen är ganska overklig så känns den faktiskt så himla äkta, nästan som om det skulle kunna vara på riktigt. En bok är ju bara en bok, men ändå får jag känslan av att det vore på riktigt.